"Seminarium om katastrofberedskap och restvärdesräddning, 30/11 2010"

Det är oerhört viktigt med en god beredskap för kriser och katastrofer. Det gäller både samhället i stort och inom enskilda sektorer. Kulturarvssektorn är inget undantag. Vi har all anledning att se över vår beredskap, uppdatera våra planer och ytterligare förbättra vårt kunnande. Vi har mycket att vinna på samverkan mellan olika institutioner, mycket att lära av varandra.

För att kartlägga existerande samarbeten och för att stödja utvecklingen mot regionala nätverk för katastrofberedskap och restvärdesräddning i kulturmiljöer, så driver Riksantikvarieämbetet (RAÄ) ett projekt sedan hösten 2010.
Som ett led i detta arbete så bjöd Lisa Nilsen och Erika Hedhammar från RAÄ in till ett seminarium i Sambiblioteket i Härnösand tisdagen den 30 november. Lisa är projektledare och Erika har dessa frågor på sitt bord i sin ordinarie verksamhet hos RAÄ.
Inspiration till att skapa och knyta samman regionala nätverk har man bl.a. hämtat från motsvarande processer i andra länder.


Vi var ett 35-tal personer som samlats; deltagare från arkiv, bibliotek och museer, länsstyrelsen, stiftet, kommunen, räddningstjänsten, hembygdsförbunden, försäkringsbranschen och Statens fastighetsverk. De flesta kom från Västernorrland, men både Jamtli och Länsstyrelsen i Jämtland var med, liksom en observatör från Umeå universitetsbibliotek.

Att det kom att bli just här i Västernorrland som man tog sitt avstamp på regional nivå var ingen slump. Dels var både Erika och Lisa här i våras på en dag om katastrofberedskap som Murberget anordnade, dels är man mycket nöjd med att ha vårt läns väl fungerande ABM-samverkan som partner i arbetet.

Håkan Söderholm är ansvarig för krisberedskap och skydd mot olyckor på Länsstyrelsen i Västernorrland. Han pratade om krisberedskap utifrån ett övergripande länsperspektiv. Länsstyrelsen skall verka för att nödvändig samverkan kommer till stånd, både före, under och efter en kris. Man har även en uppgift att samordna information till media och allmänhet och det finns en ständig beredskap dygnet runt.
Länsstyrelsen ingår i ett regionalt råd för skydd mot olyckor och deltar även i andra regionala nätverk med liknande uppgifter

Lisa Nilsen

Lisa Nilsen och Erika Hedhammar pekade förstås på kulturarvsperspektivet som en del i katastrofberedskapsarbetet. Kulturarvet ställer sina specifika krav och det är bra om man kan lyfta fram dem tydligare både inom de egna organisationerna och utåt till dem som arbetar med dessa frågor i angränsande sektorer. Vad finns det då för hotbilder? Ja, brand, översvämning, regn är kanske de första man kommer att tänka på. Även stöld, vandalism, ras/skred och skadedjur/mögel är påtagliga hot mot kulturarvet. Lisa pekade på att alla katastrofer inte är i stor skala och många

gånger hinner man stoppa eller minska skador. De borde finnas någon typ av incidentrapportering sade Lisa.

För att undvika, eller i alla fall minska effekterna av, olyckor så behövs goda rutiner, fortbildning, tydlig ansvarsfördelning, underhåll/vård samt planering och beredskap.
Kulturarvssektorn behöver ha god samverkan med räddningstjänst och restvärdesräddningstjänst, med försäkringsbolag, fastighetsägare, byggsektor, polis mm.

Lisa och Erika avslutade med att säga att man behöver lyfta fram goda exempel, varefter man lämnade plats för ett sådant.

Patrik Höij från Landsarkivet i Härnösand berättade om hur man organiserat katastrofberedskapsarbetet på den arbetsplatsen
Det skall finnas en utarbetad plan, en god struktur för arbetet. All personal skall veta hur man skall agera. Det skall finnas lämpliga hjälpmedel. Ett mycket centralt moment är utbildning och övning. Det är då som personalen hittar sina roller, ser vad som fungerar bra och vad som inte fungerar, ges möjlighet att komma med synpunkter och förslag. Övningarna utvärderas och ligger till grund för förbättringsåtgärder.
Glöm inte bort att introducera nyanställd personal.

Vi har olika roller vid en katastrof. I akutfasen så är det räddningstjänsten som ingriper, vid evakueringsfasen så domineras arbetet av restvärdesräddningsledaren, i återuppbyggnadsfasen kommer t.ex. verksamhetens konservatorer och annan personal mer in i arbetet. Det är viktigt att övergångarna mellan dessa olika faser blir smidiga och att man lätt kan få fram de uppgifter som behövs för att snabbt kunna agera och fatta beslut.

På eftermiddagen vidtog grupparbeten.
Man diskuterade vilka hotbilder som fanns i länet, vilka resurser som finns idag för förebyggande arbete och katastrofhjälp, vad ett eventuellt regionalt nätverk skall prioritera, vilka som borde finnas med i ett sådant mm


Hoten var väl i stort samma som lyfts tidigare under dagen av Lisa, men man pekade också på deg egna okunskapen, bristande rutiner och ”egen inre verksamhet” (t.ex. i kök, vid reparationer) som riskfaktorer.
En deltagare lyfte allmänhetens bristande förståelse för vad som är kulturarv och vilket dess värde kan vara. Saker förfars, skadas eller slängs.
Luftföroreningarna lyftes fram.

Det förebyggande arbetet omfattar planering och utbildning, övning, inventering, dokumentering, tillsyn, insatsplaner…. Viktigt med samverkan, att lära av varandra, samöva och att dela resurser. Ta in expertis, få råd, se över verksamheter, planer, utrymningsvägar och byggnader. Inbegrip den lokala kunskapen, kännedomen och villigheten att bidra i katastrofberedskapen.
Jonas Walker från Länsstyrelsen påpekade att vi oftast associerar kulturarvet med byggnader och glömmer bort kulturarvet i landskapet, fornlämningar mm, och de hotbilder som finns där.

Ola Hanneryd och Ulrika Hådén

Alla var ense om att vi har många bra befintliga nätverk i regionen. Det är många gånger bättre att samordna eller bygga vidare på dessa än att skapa nya. Det är viktigare med effektivitet än storlek när det gäller nätverken. Länsstyrelsen har en viktig uppgift i att stötta, bilda, koordinera och knyta ihop nätverk. Lisa och Erika avslutade med att säga att för deras del hade det varit en givande dag och att de nu skulle sätta sig hemma på kammaren och utvärdera dagens resultat för att se om det kan vara en bra metod för projektet och RAÄ att arbetat vidare, även i andra regioner.

Märta Molin tackade för att Lisa och Erika valt Västernorrland som pionjärlän och vi applåderade avslutningsvis varandra.

Program för seminariet den 30/11 2010

Kort beskrivning av RAÄ:s projekt


Text: Per-Erik Wik
Foto: Märta Molin