Den 25 mars bjöd vi in till en eftermiddag om att gestalta historien genom teater. Inbjudna att föreläsa var Anna Sara Hammar och Kerstin Hultin, och i hörsalen på museet hade ett 20-tal personer från ABM-sektorn, teaterföreningar, litterära sällskap och amatörforskarleden samlats.
Som utlösande faktor till att Anna Sara bestämde sig för att det är OK att berätta historia i teaterform, fungerade skådespelet Slaget vid Oravais -
http://www.oravais.fi/vomturism/ohif/sidor/Svenska/tva_odesdagar1808.html
Teater, menar Anna Sara, är dessutom alltid fiktion även om man har ett digert källmaterial att utgår från. Att bestämma sig för detta, och släppa den ”riktiga” historian, dokumentären, fakta, var också det en process för henne. Anna Sara illustrerade och resonerade om detta utifrån följande citat från Peter Englunds blogg, ett citat som myntats av Virginia Woolf.
Antingen är det fakta eller så är det fiktion. Fantasin kan inte tjäna två herrar samtidigt.
http://www.peterenglund.se/textarkiv/brunners_k12.htm
För att berätta denna del av vår historia har Anna Sara skrivit pjäserna:
- Dagarna i Tilsit - http://www.interaktivhistoria.se/pjaserna/tilsit/
- Sveaborg - http://interaktivhistoria.se/pjaserna/sveaborg/index.html
- Det Cederströmska huset - http://interaktivhistoria.se/pjaserna/cederstromska/index.html
Och hon medverkar i produktionen
Sista slaget vilket syftar till att göra ett historiskt återskapande av slaget i Sävar den 19:e augusti 1809. Anna Sara menar att historien inte är så tydligt manifesterad i landskapet runt Sävar – där det sista slaget stod, utan därför behöver åskådliggöras på annat sätt, exempelvis genom teater. Att berätta en plats historia är lättare där slott, vallgravar, kyrkor och monument från tiden skvallrar om det som hänt på platsen.
(Mer om slaget i Sävar -
http://www.savar1809.se )
Arrangemanget kommer att åskådliggöras av reenactmentgrupper från såväl Sverige, Finland och andra länder. Genom vad som kan liknas med en stor teater, är syftet med detta återskapande att visa hur den 200-åriga händelsen gick till på ett så historiskt korrekt sätt som möjligt. Detta för att ge åskådarna en djupare förståelse av den svenska och västerbottniska historien.
http://www.interaktivhistoria.se/sistaslaget/index.html
Anna Sara uppehöll sig här kring det problematiska i att återskapa ett då med ett ständig närvarande nu.
Anna Sara vägleds av följande struktur för sitt arbete:
- Händelseförloppet – när hände vad? Vad ska min berättelse ta sin början, och i vad slutar den?
- De rumsliga värdarna – i vilka sammanhang skedde de händelser hon väljer att berätta om?
- Hur kan tankevärdarna ha sett ut – Hur resonerade man, vilka föreställningar var rådande, hur yttrade sig känslor?
- ”Det svåra inre” - det som driver på en handling är i första hand människors inre.
Viktiga källor för Anna Saras historiska pjäser är:
- Litteratur och bearbetningar
- Brev, dagböcker, rapporter, memoarer
- Rullor, förteckningar, kyrkoböcker
- Musik
- Bilder
Vad gäller källmaterialet bakom teatern om Sveaborg, fann Anna Sara dagböcker, brev, rapporter osv. som på ett fantastiskt sätt lyfte även det vardagliga livets historia (i viss mån) och även gav en utgångspunkt att skildra spänningen mellan vardagsliv – yrkesliv. De flesta högre militärerna på Sveaborg hade nämligen med sig fruar, barn och tjänstefolk.
(Sveaborg utanför Helsingfors i Finland är en av världens största sjöfästningar. Den omfattar flera öar vid inloppet till Helsingfors, och kallas även "Nordens Gibraltar" . Sveaborg är Sveriges genom tiderna dyraste försvarsprojekt och finns idag på UNESCO:s världsarvslista. Belägringen av Sveaborg, var en krigsoperation under det finska kriget. Belägringen pågick från den 2 mars till den 3 maj 1808. )
För produktionen av pjäsen
Cederströmska huset har Anna Sara haft ett rikt källmaterial att tillgå, och pjäsen innehåller därför inga fiktiva karaktärer. När Anna Sara skriver om personer som funnits, infinner sig ofta funderingar kring vad man får och inte får göra med deras historia. Hur får man behandla historiska personer? Hur har man rätt att tolka?
Genom sin presentation använde Anna Sara en mängd bilder samt musik från föreställningarna, och det var minst sagt inspirerande att ta del. Nu längtar vi alla till 19 augusti och till oktober då
Cederströmska huset sätts upp!
Åren 1817 och 1821–22 företog den finlandssvenske studenten Carl Axel Gottlund (från Savolax) resor till de svenska och norska finnbygderna. Under dessa resor beskrev han i en mycket utförlig dagbok ortnamn, gårdar och deras invånares olika släktnamn.
En pjäs av Kerstin och hennes syster Ingrid resulterade i en mastodontföreställning om en baptistisk separatiströrelse i Loböle i Medelpad –
Vägen hem. Teaterprojektet började kanske redan när Eva Groth, lokalhistorisk forskare, samlade in uppgifter från frikyrkoförsamlingar till Föreningsarkivet Västernorrland. Eva mötte så manusförfattare Kerstin Hultin som tyckte att det lät intressant att skriva en pjäs om frikyrkans och nykterhetsrörelsens framväxt i Stöde med omnejd. Pjäsen spelades utomhus vid Stödesjöns strand och naturen och vattnet blev naturliga inslag i scenografin. Formen blev musikalens och vi fick höra ledmotivet
När du korsar älven.
Ibland, berättar Kerstin, uppstår en historia ur ett intresse eller en frågeställning. Pjäsen om Armsjömordet till exempel, uppstod ur Kerstins intresse för skarprättare (!). Teatern utspelar sig kring detta: När isen gick upp i april 1849 hittades ett lik efter en man i Ljungans krök vid Njurunda by. Liket var illa åtgånget av is och vatten och halvt förruttnat, det hade fyra märken i bakhuvudet vilket gjorde att man misstänkte att mannen nog bragds om livet, den döde var drängen Jon Andersson den 18 december 1849. Denna händelse, om vilken man inte vet annat än det som protokollen berättar, resulterade i den sista offentliga avrättningen på Årskogen i Medelpad (16 juli 1851) där Johan Andersson och Johan Höglund miste sina huvuden. Skarprättare var Jacob Gyll. Armsjömordet väcker frågor kring vem som bär skuld till vad och kring vem som gjorde vad, frågor som dröjer sig kvar. Vi läste repliker och Kerstin visade en filmsekvens från föreställningen som uppfördes i Galtströms bruk.
Kerstin har precis avslutat sitt arbete med en pjäs om en gummifabrik som sprängdes i Ljungaverk på 1940-talet, här kan ni läsa vidare om detta projekt -
http://angekabare.blogspot.com/2009/03/om-pjasen.html
Ur vårt ABM-perspektiv är Kerstin aktuell med en pjäs hon skrivit för länsmuseet inför sommaren 2009, en pjäs som ska uppföras av Bäverteatern i Härnösand. Pjäsen belyser livet i Härnösand 1809. Då var den lilla staden med sina cirka 1 600 invånare högkvarter för militären. Genom lantvärnet har Kerstin skapat en utgångspunkt för sitt berättande, vilket speglar de återverkningar kriget och den militära närvaron fick på det lilla samhället. Även här läste vi repliker ur produktionen, och intresset för att se mer, veta mer väcktes omedelbart.
Efter en stund av reflektion avslutades dagen, som ur vårt perspektiv blev en fin hyllning till våra samlingars betydelse för kreativ produktion, och må alltid alla arkiv stå vidöppna för dessa två duktiga författare!
