Seminariedag om "vårt gemensamma kulturarv", Murberget 22 mars 2011

Föreläsning med Alexander Bengtsson

Tisdagen den 22 mars inbjöd ABM Resurs tillsammans med Länsstyrelsen Västernorrland till seminariet ”Kulturarv och extremhöger”. Temat var efterfrågat av kultursektorn i länet och syftet med dagen var bland annat att diskutera hur kulturarvssektorn kan hantera när symboler, historia, myter och begrepp används av rörelser vars värdekonservatism hyllar en traditionell kultur men har en negativ inställning till exempelvis invandring.

Ett femtiotal deltagare hade slutit upp och hälsades välkomna av Bengt Edgren, länsmuseichef och Märta Molin, ABM Resurs. Anna Molin från Länsstyrelsen Västernorrland berättade kort om deras projekt Kalejdoskop – ett sätt att se på mångfaldsfrågor. Moderator för dagen var Anna Furumark från Örebro länsmuseum, som även de arbetar med mångfaldsfrågor i projektet ”Norm, nation och kultur”.

rörelser och politiskt våld kopplat till dessa rörelser. År 1995 fanns det inom media ingen tidning som granskade främlingsfientlighet. Idag står Expo på 3 ben och består av:

• Expo tidskrift med 20 ideella medarbetare
• Expo utbildning, 4 personer som fortbildar och folkbildar. De samarbetar exempelvis med olika skolprojekt och Lärarnas Riksförbund.
• Expo Research, forskningsdel, samlar in fakta om främlingsfientlighet, ger ut rapporter mm.

Alexander Bengtsson fortsatte med att berätta om extremhögerns historia med start från år 1915. Då bildades Sveriges Nationella Förbund (SNF) och de hade sitt urprung ur högerpartiets ungdomsförbund. Huvudfrågorna var inte antisemitism utan motstånd till demokratisering av Sverige och motstånd till invandring. Rörelsen finns kvar idag.

Vid 1920-talets mitt startade Svensk Fascistisk Kamporganisation som var mot demokratin och ett nationalsocialistiskt parti bildas av Birger Furugård. Dessa grupper kan inte samsas och Furugårds parti splittras. På 1930-40-talen bildas flera småpartier och några ställer upp i val och tar sig in en del kommunstyrelser. Det fanns många små kommuner på den tiden.

Rasbiologi och antidemokratiska åsikter fanns redan i de etablerade partierna. Enligt Bengtssons mening fick dessa ingen framgång på grund av att efter 2:a världskrigets slut förbjuds många nationalsocialistiska partier i Europa, bland annat Tyskland och Italien. Detta sätter prägel på rörelsen i Sverige, men inget förbud läggs i Sverige.

Vid 1940-50-talets början förnekas förintelsen i en skrift som ges ut i Sverige. På 1950-talet bjuds Per Engdahl till Italien för att tala på möte inför resterna av rörelsen. Han menade att man ska lämna antisemitismen bakom sig och istället ena Europa mot kommunismen. Man ska även lämna rasbiologin och fokusera på kultur och etnicitet. Liknande konferenser hålls i Sverige under 1950-talet. Engdahls parti heter Nysvenska rörelsen.

Nordiska rikspartiet, NRP, bildas på 1950-talet. De står upp för Hitler och antisemitism.

I slutet av 1970-talet går NRP och Sveriges Nationella Förbund ihop. De startade kampanjen BSS, Bevara Sverige Svenskt. BSS lyckades rekrytera nya aktivister och deras ideologi hade 1983 exempelvis formerat följande åsikter:

• att tillåta seriösa invandrare från kulturellt och etniskt besläktade länder
• att tillåta flyktingar som är etniskt besläktade med de nordiska folken
• att i lag förbjuda adoption av utländska barn

I valet 1985 fick, främst i Skåne, lokala partier framgång i parlamentet. De vann gehör på grund av flyktingfrågan, motstånd till mottagande av flyktingar men även att de var för sänkta skatter.

Valet 1988 blev ingen framgång för SD. Det som påverkade rörelsen var det som skedde i skånska Sjöbo. Där genomfördes en folkomröstning där man röstade nej till invandring.

I början av 1990-talet hade SD byggt upp en organisation, men fick ingen genomslagskraft i valet 1991. Det fanns inslag av främlingsfientlighet i valrörelsen 1991. Ny Demokrati kom in riksdagen men omkring 1994 föll de samman.

Sverigedemokraternas profil ändrades. Det är inte längre tillåtet med naziuniform.

Hembygdspartiet var en nynazistisk sekt som fanns ett par år.

I valet 1998 satsade Sverigedemokraterna mer lokalt på kommuner som Haninge, Sölvesborg, Mölndal, Timrå och Trollhättan. De var fortfarande för litet parti för riksdagen.

På 2000-talet uppstod en konflikt inom SD och yngre partimedlemmar tog successivt över partiet.

Nationaldemokraterna är ett aktivistparti i början av 2000-talet. De utgör en brygga mellan vit makt och parlamentariska rörelsen.

SD ställde upp i kyrkovalet 2001 och fick mycket medial uppmärksamhet. Att man värnade kristna värderingar var nytt inom partiet. Attacken 2001 mot World Trade Center påverkade och SD blev en del av den antimuslimska rörelsen. År 2002 är SD störst parti utanför riksdagen.

I valet 2006 var Sverigedemokraternas parti ytterligare utbyggt och SD ännu närmare riksdagen.

I valet 2010 fick SD 5,7 % i riksdagsvalet och är representerat i stort sett alla kommuner.



Efter lunch fortsatte Alexander Bengtssons föreläsning. Fokus låg nu på den aktuella synen på det svenska kulturarvet hos olika grupper. Vilka ord och begrepp används och hur använder man händelser, företeelser och symboler för att knyta det ”svenska” till sina egna programförklaringar.

Media ägnade stor uppmärksamhet åt Jimmie Åkessons framträdande i Blekingedräkt vid Riksmötets öppnade i höstas. På så vis nåddes målet att synas som en företrädare för ett svenskt kulturarv. Att sedan även andra av riksdagens ledamöter anlände i folkdräkt, t.ex. Vänsterpartiets Hans Lindhe försvann i nyhetsflödet.

Sverigedemokraterna har gjort en medveten satsning på att framstå som en försvarare av det svenska kulturarvet och föreslår att mer pengar avsätts till t.ex. Riksantikvarieämbetet. Samtidigt har man en definition av vad ”det svenska kulturarvet” omfattar som skiljer sig från övriga partier.
Alexander Bengtsson lyfte fram inkonsekvenser i synen på kulturarvet och ser snarast engagemanget som ett populistiskt sätt att driva att driva sin ståndpunkt i närliggande frågor som invandringspolitik och synen på mångkultur.

Både Hembygdsrörelsen och Svenska kyrkan har varit föremål för Sverigedemokraternas intresse för ”svenskhet”. Båda grupperna har värjt sig mot att bli identifierade som anhängare av de värderingar som SD står för och i olika sammanhang därför gått ut och pekat på att man står för ett mångkulturellt samhälle.
SD:s framlyftande av ”Fädernas kyrka” hänger nära ihop med kyrkovalet 2001 då man beskrev sig som ett kristet, värdekonservativt parti och sökte skapa sig en politisk plattform att bygga vidare på.

Alexander Bengtsson pekade på de skillnader i politiska uttalanden och sätt att agera som finns mellan SD och olika andra grupper på högerkanten. Samtidigt pekade han på de gemensamma rötter som finns, t.ex. hos enskilda företrädare.
De motsättningar som å andra sidan finns mellan olika grupperingar har, liksom långt ut på vänsterkanten, lett till en splittring av rörelserna.

Medan SD i stort idag anammar det politiska spelet i landet så talar andra grupper klarspråk. Motståndarna definieras oftast som ”svenskfientliga” ”kommunister” eller tillhörande en ”politiskt korrekt elit”.

Det har även skett en förskjutning idag från en kritik av ett mångkulturellt samhälle till tal om en ”islamisering” av Sverige.
Alexander Bengtsson tycker att man i debatter ska fråga mer om konsekvenser av de åsikter som förs fram. Vad vill man eg. göra med den ½ miljon svenskar som har utländsk bakgrund. Många av dessa har ju dessutom vuxit upp i Sverige och är svenska medborgare.

Avslutningsvis visade Alexander Bengtsson på en sida med olika symboler som används av högerextrema grupper. Symbolernas historiska innebörd anges liksom kopplingen till olika rörelser. Symbollexikonet finns på Expo Skolas webbplats http://skola.expo.se/symbollexikon.html



Dagen avslutas med en gemensam diskussion där eftermiddagens gruppdiskussioner redovisas. Frågeställningarna som diskuteras är följande:

1. Hur kan ni med er enorma spetskompetens vad det gäller samhällets historia och utveckling motverka främlingsfientliga föreställningar och idéer?

  2. Vilka samarbetspartners kan ni arbeta tillsammans med för att motverka rasism, främlingsfientlighet och intolerans?

  3. Vad kan konsekvent antirasism i praktiken vara för er i arbetet med era samarbetspartners?

En viktig målgrupp att arbeta med är unga personer, till exempel genom skolan där man når alla utan att exkludera. Det är dock viktigt att vara medveten om skolans resurser och begränsningar.

Med historiska perspektiv kan vi dra lärdom av historien. Visa på mångfald, inte enfald.
Ett exempel är våra medeltida kyrkor. Det är lätt att tro att det var bönderna själva som byggde kyrkorna. Istället kan vi visa på att internationella influenser hade stor betydelse.

Utgå istället från att ”det svenska rymmer allt detta?”

Argument bör inte användas som en reaktion mot främlingsfientliga argument. Istället kan vi från början föra ut flera bottnar.

Hårda fakta kan slå hål på vissa argument. Detta räcker inte. Istället bör värdegrund, identitet och alternativ diskuteras.

En tydlig idé och vision är viktigt.

Rikta sig till unga med utställningar etc.

Har vi ett uppdrag att arbeta med dessa utgångspunkter? Ja, det ligger i de kulturpolitiska målen.

Kulturinstitutionerna bör lyfta fram minoriteter.

Institutionerna bör även titta på sin egen historieskrivning.

Institutionerna behöver nå ut bättre. Detta kan göras genom debattartiklar. Våga mer.

Den årliga, nationella ABM-konferensen kommer att ha mångfald som tema.

Institutionerna kan fungera som arenor för olika grupper. Uppmuntra och bjud in olika aktörer.

Representativitet – öppna upp när det gäller anställningar.

Ett bra internationellt exempel på hur man kan arbeta inkluderande inom arkivområdet är projektet Connecting Histories som har genomförts i Birmingham.

Det är viktigt att utgå från det handlar om makt när man arbetar med kulturarv. Institutioner bör verka för fler berättelser och tolkningar.

Utifrån skolans nya uppdrag, vilket behov finns att arbeta med identitet?

Ett framtidsscenario är att institutioner får minskad personal vilket leder till prioritering bland arbetsuppgifter. En nedskärning kan leda till att frågor om diskriminering och rasism hamnar i skymundan. Det blir då viktigt att ledningen har mod att lyfta fram frågorna.

Det är viktigt att institutioner ser över sitt språk och hur vi framställer information i till exempel en utställning. En aktuell utställning med väldigt lite text lyfter fram ordet främmande ett flertal gånger. Vad skickar det för signaler?

Kulturarvsorganisationer bör bli bättre på att arbeta i samtiden och där bidra med historiska perspektiv. Att samverka med andra aktörer som har mer fokus på samtid-framtid, till exempel Kommunförbundet, kan vara en väg.

Idrotten kan vara en bra arena att arbeta inom.

Via skolan nås även föräldrar.

Värderingar överförs genom generationer.

Hembygdsrörelsen är en viktig part.

Ett sätt att arbeta inkluderande kan vara att lyfta fram allmänmänskliga frågor som alla berörs av. En utgrävning av en begravningsplats ställer till exempel frågor om döden. Genom arkeologin finns det en bra utgångspunkt att lyfta liknande frågor.

Ett annat exempel är händelserna i Bjästa. Där har historiska perspektiv från områdets häxjakter gett processen andra ingångar.

Expo driver en satsning som gäller skola mot rasism.

Svenska kyrkan arbetar mycket med frågor kring rasism, bland annat i projektet Människovärde. Under året ska de även arrangera ett seminarium i Östersund på temat Att möta det främmande. Även i Almedalen deltar de tillsammans med Expo, Örebro länsmuseum och Ibn Rushd Studieförbund.

Örebro länsmuseum driver ett projekt som heter Norm, nation och kultur.

Nationella aktörer som kan vara bra att arbeta med är Forum för levande historia som har ett nationellt uppdrag kring tolerans. Länsstyrelsen Stockholm har uppdrag att arbeta med minoriteter.



Text: Annika Alke, Anna Molin och Per-Erik Wik