ABM Resurs

Evenemanget ingick i den fortsatta satsningen på Efterkrigstidens miljöer och minnen med stöd från länsstyrelsen. Dagen inleddes med föredrag i Sollefteå Museum av Jan Molander om utbyggnaden av Ångermanälvens älvsystem. Den epok som inleddes 1944 med kraftverksanläggena vid Nämforsen och Forsmo innebar en storhetstid för övre Ådalen med kulmen 1954 då det fanns 39 000 invånare inom nuvarande Sollefteå kommuns gränser (idag bara drygt 21 000). Vid tiden för t e x Storfinnforsens och Ramsele kraftverksanläggen hade Ramsele församling ca 5 400 invånare jämfört med dagens drygt 1700 invånare.
Nu är hela älvsystemet reglerat med kraftverk och regleringsdammar. Den totala fallhöjden för Ångermanälven ned till Sollefteå är ca 270 m. I hela avrinningsområdet ligger 37 kraftstationer med en total årlig produktion av 10,5 TWh (en biljon 50miljarder wattimmar) och inom Sollefteå kommuns gränser återfinns 16 större kraftverk. De svarar för ca 15 % av all vattenkraftsbaserad elproduktion i landet.

      

Dagen fortsatte i en stor fullsatt buss till Näsåker, där Bertil Nordin hälsade oss välkommen till besökscenter Rock Art Nämforsen. Där höll sedan Bo R Svensson ett högintressant föredrag för många i vårt land, nämligen om höga flöden i norra och södra Sverige. Sedan slutet av 1980-talet har vi haft kännbara översvämningar i norrlandsälvarna. Vi skyller på kraftföretagens vattenhushållning och skogsbolagens kalhyggen, men sanningen är att översvämningarna var större och mer frekventa före älvregleringarna. Därvidlag inger inte heller framtiden med sin tilltagande drivhuseffekt och klimatförändringar någon optimism.
För att ett kraftföretag skall få släppa överskottsvatten krävs tillstånd av samordnande vattenregleringsföretag, ett för varje älvsystem. Företaget säger då gärna: Kom överens med de andra kraftföretagen i älven för att uppnå optimal effekt av allt strömmande vatten! Men det innebär alltid att man hanterar risk: skall vi sänka de stora dammarna så mycket att vi klarar en abnorm nederbörd eller skall vi ta risken av översvämning för att ha säker tillgång till el? Slutsatsen blir gärna att man låter vattnet svämma över där det gör minst skada, alltså där det finns minst av tätorter, industrier och befolkning.

Bertil orienterade oss om Nämforsens kraftverk innan vi klev nerför en spiraltrappa till turbinhallen där Tyra Lundgrens 30 kvadratmeter stora väggmosaik Älvens historia utgör en mäktig anblick.

   

Vid Kilforsens kraftverk, det största i Ångermanälven med sina 99 m fallhöjd, var spänningen stor om bussen kunde passera öppningen till en 800 m lång tunnel från markytan ner till turbinhallen, men det fanns  e n  h e l  
d e c i m e t e r till godo! Under vårt besök haglade frågorna över Anders Johansson och Per-Henrik Olofsson från Vattenfall. Många i gruppen hade någon slags anknytning till platsen och in i kraftverket är inte så lätt att komma på egen hand. Kilforsen var nog dagens dragplåster!

   


Text: Jan Molander
Foto: Kjell Åström och Britt-Inger Lidström